Japp, lilleman börjar bli stor =)
Dags att introducera bilbarnstol modell större.
Tror nog Emil tycker om den också, vi hoppas på det iallafall ;)
Har krigat hela eftermiddagen med att få in den i bilen.
Inga öglor att fästa i. Men hittade på ISO fix byglarna så det skulle väl funka?
Icke, remmarna blev för långa och det gick inte att spänna fast stolen...
Provade hur många olika dragningar och olika sätt som helst men det verkade tröstlöst.
Men till slut så fick jag till det =)
Emil var med och höll ställningarna även fast det inte var jätteskojigt att sitta i vagnen och kolla på, så strumporna åkte av och dem åkte på, av, på...
Har varit emot ändå från början att ha Emil i fram på grund av säkerheten. Baksätet är ju alltid baksätet och den säkraste platsen. Men tänkte att jag skulle ge det en chans.
Så vi åkte iväg på en liten provsväng nu på kvällen.
Resultatet blir nog operation "få-in-bilbarnstol-i-baksätet" istället.
Emil trivdes i framsätet, satt och tittade på mig hela vägen fram och tillbaka.
Men stolen skymde backspegeln och en del av framrutan. Känns ju inte så säkert, så det blir nog bäst med Emil i baksätet iallafall.
Får stolen plats i bak utan att man sitter som en kråka i passagerarstolen? Det blir morgondagens bekymmer ;)
Läkaren ringde idag också. Och jag som trodde det skulle ta några dagar iallafall...
Äntligen kan vi sluta med att truga med den där j-vla medicinen.
Ingen reflux på urinblåsan, så himla skönt.
Vi skulle dock bli kallade igen om någon månad för att se ifall det blivit någon ärrbildning på hans njurar. Och jag som trodde att det var det dem kollade igår också. Jaja, det blir ännu ett besök till sjukhuset.
Men det är ändå skönt att dem faktiskt kollar allt och är noggranna. En eloge till barnsjukhuset, med dem har vi inte haft några problem.
Har varit på mitt sista besök hos tandläkaren innan operationen idag också. Hade lite våndor över det här besöket. Han har ju sagt att idag ska mina operationsbågar in. Så jag har ju såklart föreställt mig det värsta. Men det blev bara sju små metallkrokar till så farligare än så blev det inte. Det är ju skönt, för det hade inte varit så jättekul att åka på firmafest med Calles jobb i helgen om man sett ut som Frankensteins monster.
Inget Frankensteins monster, bara Veronika med lite mer metall i munnen ;)
Sa till honom att jag var lite (läs extremt) nervös inför operationen. "Det där kommer gå galant, du har ju fött barn så det där blir en piece of cake. Och grabbarna uppe på Ackis knäcker käkar varje dag".
Haha, skämtar han? Jag har hellre 10 förlossningar som Emils än att bli sövd, vilket jag är livrädd för, och kanske vaknar upp med käken fastopererad i foten ;p
