Sov lilla pappa

Begravningen var vacker och stillsam
Vackra blommor smyckade din kista
Psalmer sjöngs av nära och kära som samlats för att hedra minnet av dig
Alldeles för tidigt togs du ifrån oss
Jag har kommit på mig själv flera gånger att kolla telefonen efter missade samtal

Men det är inga missade samtal längre... Verkligheten kommer ifatt

Vi älskar dig

Sov så gott

          Jag ser hur ljusen brinner ut;

          Jag ser hur varje liv tar slut.

          Dom strålande bloss

          som lyste för oss

          tar slut,

          dom brinner alla ut

          Jag ser hur livet rinner bort;

          Hur tiden alltid är för kort.

          Den ändlösa stig

          som skulle bli mitt liv
                                                                                          tar slut,
                                                                                          skall också nå sitt slut.

 
  Jag stod vi det rytande havet inatt

  och såg ut i rymdens evighet
  Och jag såg en svag men tydlig glöd;

  Jag såg att nya stjärnor föds.

  Och fast det var natt

  blev det ändå aldrig svart

  Där ute tändes nya ljus.

  Vi är en sekund i epokernas ström,

  men vårt liv är en oersättlighet.

  Så innan min låga flämtar till,

  och skynningstimmen tiger still,

  vill jag vara ett bloss

  för dom som följer oss

  en tid;

  ett ljus på deras stig,

  en tid;

  ett ljus i deras liv.