Tänk vad fort det går att städa bort en människas liv...
Vissa vill att det ska gå fort så att det snabbt är över och inte ska göra så ont, medan andra behöver mer tid på sig att tänka och inte bara kan slänga bort alla saker som har tillhört den man älskar och saknar.
I båda fall måste man visa förståelse för varandra. Alla är inte lika. Men när det handlar om en nära anhörig är det inte alltid lätt. Starka viljor gör att det blir groll. Men förhoppningsvis kan man släppa det och låta varandra vara olika.
För hur skulle världen se ut om alla var lika. Inte skulle det vara så kul. Aldrig vara oense om något, alltid tycka lika. Vad skulle man få för utbyte av det?
Minnena vi väljer att bevara kommer alltid att leva kvar.
Dem kommer alltid att finnas där så länge man vill. Vi väljer själva i vilken vrå dem ska ligga och vi väljer själva när och var vi vill plocka fram dem ur sin vrå.
Ens minnen kan ingen annan än en själv kasta bort.

Vad fint skrivet veronika!
SvaraRaderaTack för senast, får man väl lov att säga. =)
kram Tove