Uppblåsbar

Då var det gjort!

Usch vad rädd jag var imorse... Rädd för att kanske inte vakna upp ur narkosen... Och inte få träffa mina nära och kära igen, inte få pussa på Emil igen :s

Men det gick hur bra som helst, ligger här och har träffat Emil och Calle och pratat med mamma :)

Vet inre alls hur det gick till egentligen när jag sövdes...

Kom in halv sju imorse och skulle få en säng i korridoren förat, men dem röjde ur ett undersökningsrum och ställde in den där istället, skönt :)

Fick sedan göra dubbelduschen igen. Har nog aldrig duschat fyra gånger inom loppet av 12 timmar, men någon gång ska vara den första ;)

Behövde sedan inte vänta så länge, kvart i åtta kom en sköterska och körde ner mig till operation...

Kommer inte ihåg så mycket efter det, vet att jag lade med ner på operationsbordet, fick några elektroder på bröstet och sedan en syrgasmask över huvudet. Det sista jag kommer ihåg är en kille som kommer och säger att nu börjar det nog bli sovdags... 

Vaknar sedan på uppvaket kvart i ett. Eller vaknade och vaknade, slumrade till och från fram till tre när de tyckte att jag verkade så pass pigg att de körde ner mig till avdelningen.

Vid fyratiden kom Emil och Calle och hälsade på.
Så himla trött, var nog bara halvvaken. Men ändå så himla skönt att få träffa sina älsklingskillar <3

Katetern tog de ut, så skönt att bli av med den. Slangen som sitter i näsan ner i magsäcken sitter dock kvar. Skulle vara skönt att bli av med den med, men kanske bra att ha ifall jag blir illamående...

Nerverna som går i käkbenet har klarat sig utan några som helst skador. Skönt, då det kunde betytt känselbortfall för all framtid.
Och det kan ju vara bra att känna sin egna mun :)
Men ser däremot ut som självaste Barbapappa i ansiktet. Blev svullen utav att dra ut visdomständerna, men det är inte riktigt i närheten av den här jämnstora luftballongen ;p