Just nu sitter vi i soffan och bara slappar framför tvn. Den resterande disken ifrån middagen med Calles familj står på bänken och ropar, men den får vänta till imorgon. Tror inte den hinner så långt ;-)
Två år har gått sedan Roger gick bort, med det känns inte som att det verkligen har gått så lång tid...
Det känns lite jobbigt är att han aldrig fick träffa Emil, men jag tror nog ändå att han finns här och håller ett öga på oss <3?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar