Vilken vilde vi har till son. For runt efter Linnea och skrattade och lekte. Man blir alldeles varm i hjärtat när man ser hur mycket dem tycker om varandra ♥
Linnea kallar mig för oinka eller något liknande nu också, så söt, klurigt det där med långa namn ♥
Emil ska nästan bara stå upp och gå nu, blir nästan förbannad när han inte får det.
Och rädd som jag är, så går och kryper man efter så att han inte ska ramla och slå sig. Jag tycker att det ser så hemskt ut. En riktig hönsmamma ;-)
Nackdelen är att han vet att man tar emot honom. Svårt att veta hur mycket man ska göra...
Igår så tog han även ett par "riktiga krypsteg" :-) Och idag satte han sig på knä och reste sig upp för första gången helt själv mot leksakskistan, fast han stod upp i spjälsängen igår, så det var nog redan då han fick in snitsen :-) Annars så har han krypt upp i knät på oss och dragit sig upp med lite stöd ifrån oss. Men nu så... Stora framsteg för vår lilleman ♥
Nu ligger han och sover, somnade på två röda. Hann inte mer än ut ur sovrummet innan han sov ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar