Vart har tiden tagit vägen.
Men det märks att vår gosse blir större, han har sin egen personlighet, förstår och kan själv säga enstaka ord.
Och en ganska stor milstolpe, han har lärt sig att gå!
Visserligen några steg och bara när man är med.
Emil gick några steg för ett par månader sen, men tappade balansen och ramlade och jag var inte beredd, så han drattade i golvet. Vilket resulterade i en rädd liten pojke. Vi fick inte släppa honom, inte ens ena handen. Då blev han ledsen och höll sig fast krampaktigt. Så det fick vara så, han börjar igen när han känner sig mogen tänkte vi.
Visst började man känna sig lite nojig... Inte för att det är sent att gå efter 1årsdagen, men när han inte hade något intresse för att rulla runt, inte lärde sig att krypa, bara häver sig upp på armarna, eller helt plötsigt bestämde sig för att inte kunna sitta själv längre utan kastade sig bakåt och skallade golvet så fort man satte honom ner... Då kände jag mig iallafall lite nojig...
Men nu så verkar det som att alla dem där spärrarna har försvunnit :-)
Nu får man leta efter honom i spjälsängen när det är mörkt, han ligger inte kvar där man har lagt honom. Krypa gör han inte än, han ålar sig fortfarande fram. Men sitter gör han igen :-) Så skönt!
Det var mycket svårare att sysselsätta honom när han la ner alla förmågor för ett tag, det var bara magläge på golvet eller gåstolen som gällde.
Nu verkar det vara så att den ena förmågan efter den andra avlöser varandra. Dock i lite omvänd ordning ;-)
I lördags började han med två-tre steg för att i slutet av dagen vara uppe i fem-sex. Då skulle antingen jag eller Calle vara framför och bakom för att han skulle gå.
Igår söndag började han släppa taget och stod själv när han höll i saker.
Och idag började han stega några steg efter katten utan att det var någon som stod framför för att ta emot.
Att han klappar händerna när man sjunger den sången har det ju redan skrivits om, men nu så gör han ena handrörelsen när man sjunger Imse Vimse Spindel med. Viftar ner med armarna vid "ner faller regnet". Mammahjärtat är fyllt av stolthet ♥ Så duktig, vårt gullefjun ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar